Yahoo Search Busca da Web

Resultado da Busca

  1. Arthur Wellesley, 1st Duke of Wellington, KG, GCB, GCH, PC, FRS (1 May 1769 – 14 September 1852), was one of the leading British military and political figures of the 19th century. Often referred to solely as "The Duke of Wellington", he led a successful military career in the Indian subcontinent during the Fourth Anglo-Mysore War (1798–99 ...

  2. Ocupação. político, militar. Arthur Charles Wellesley, 5.º Duque de Wellington (5 de junho de 1876 – 11 de dezembro de 1941) foi um militar e nobre britânico. Sucedeu a seu pai Arthur Wellesley, 4.º Duque de Wellington no ducado em 18 de junho de 1936.

  3. Arthur Wellesley, 1:e hertig av Wellington, född 1 maj 1769 antingen i Dublin eller i grevskapet Meath på Irland, död 14 september 1852 i Walmer i Kent, känd som the Iron Duke (’järnhertigen’), var en brittisk militär, torypolitiker och diplomat. Han ledde den allierade armén till seger över Napoleon i slaget vid Waterloo 1815.

  4. Anglicano. Arthur Charles Valerian Wellesley, 9.º Duque de Wellington, 9.º Príncipe de Waterloo, 10.º Duque de Ciudad Rodrigo OBE ( 19 de agosto de 1945 ), é o atual Duque de Wellington no pariato britânico, Príncipe de Waterloo na nobiliarquia neerlandesa e atual Duque de Ciudad Rodrigo na nobiliarquia espanhola. [ 1]

  5. Öldükten sonra Saint Paul Katedrali'nde Lord Nelson'un yanına gömüldü. Mareşal Arthur Wellesley, 1. Wellington Dükü, KG, GCB, GCH, PC, FRS (1 Mayıs 1769 - 14 Eylül 1852), Anglo-İrlandalı bir asker ve 19. yüzyılın önde gelen askeri ve politik figürlerinden biri olan Tory devlet adamıydı. 19.

  6. Arthur Richard Wellesley, 2.º Duque de Wellington KG PC ( Londres, 3 de fevereiro de 1807 – Brighton, 13 de agosto de 1884) foi um soldado e político britânico. Era filho de Arthur Wellesley, 1.º Duque de Wellington, e sua esposa Catherine Pakenham, sucedendo seu pai no Ducado de Wellington em 1852. Ele foi o "mestre dos cavalos" da ...

  7. En mars 1798, son nom Arthur Wesley est légalement changé en Arthur Wellesley. Fait chevalier, il rentre en Angleterre en 1805. L'année suivante, il est élu député de Rye et, moins d'un an après, le duc de Portland le nomme secrétaire en chef pour l'Irlande.